I know it's not the same, it never will be

2013-03-29 ☮ 00:25:00
Vad gör man när man inser att man begått ett stort misstag men man inser det alldeles för sent? Ett misstag som man behövt ett helt halvår på sig för att inse att man faktiskt är anledningen till att det är som det nu är. Att man var för rädd och envis för att våga släppa lite på kontrollen och ta en risk som i längden antagligen skulle gjort livet bättre snarare än svårare. Jag säger inte att jag är mogen och vuxen nu och jag vet inte allt om livet men däremot så känner jag mig själv mycket bättre. Om jag varit den jag är nu då så hade mitt liv idag sett annorlunda ut. Jag hade inte behövt gå runt och undra hur det hade varit om jag bara vågat. 
 
Att gå runt och sakna någon. Att inse att personen man saknar var den man berättade allt för, för inte alls länge sedan. En person som var en bästa vän. Att komma på att varenda gång något händer i ens liv dyker denna någon upp i huvudet och man vill berätta allt i detalj, men man kan inte. Att bara vilja ha tillbaka någon som sin vän men är medveten att sannolikheten att man ens finns med i dennes tankar är liten. Att varje dag anstränga sig för att bli tillräckligt smart/snygg/rolig för personen i fråga. Men att samtidigt bara vilja ligga kvar i sängen föralltid.
 
De skrämmer mig att så fort jag tror jag mår bra och kommit över det så dyker något upp som drar mig rätt tillbaka till ruta ett. Framför allt eftersom jag tror att denna någon på något sätt gillar det. Jag önskar jag kunde prata med den jag var i sommras och säga det som jag vet idag. Jag saknar min bästa vän.

My heart is yours to destroy

2013-03-28 ☮ 18:19:49

Efter att ha varit lite off i typ snart alldeles för många veckor tänkte jag nu ta upp det här med att blogga igen. Anlednignen till att jag kom av mig lite var min underbara resa till Sydafrika, Kapstaden. På riktigt så tycker jag att alla borde åka dit någon gång under sitt liv, och har man nu en bästa kompis som bor där och känner massa gött folk där så är det ju ett plus. Men de kanske inte alla har... Jag hade det i alla fall galet bra. Så bra att det inte ens går att beskriva. Ungefär som när man varit borta aplänge (typ ett år) och någon frågar vad har du gjort? Mycket... 
 
Måste dock erkänna att jag blivit lite deppig sen jag kom hem. Innan hade jag ju resan och se fram emot och nu är det bara typ jobba ett tag för att sen byta jobb och jobba ett tag till. Värsta är också att jag egentligen inte ser fram emot att börja på Liseberg igen, typ mer än att jobba kvar på Danilo men helst vill jag bara sova hela tiden faktiskt. Kanske sola lite och äta om jag blir hungrig. Lite för att jag vet hur jag vill att min sommar ska vara men också vet att den inte kommer bli så, hur mycket jag än går runt och hoppas. Oj va positiv jag låter... Men seriöst så tycker jag att det är dags för mig att bara gå vidare och hitta något annat att bli opsessed över. Eller inte opsessed bara något jag tänker på 24/7, så jo kanske, fast nej. 

RSS 2.0