Will you still remember me?

2013-09-28 ☮ 00:55:00

 

Och ungefär nu känner jag att det är dags att skjuta mig själv med fysikboken. Vilket inte är mer omöjligt än uppgiften vi fick idag. Så ja, då förklarar de hur min eftermiddag har varit. Måste dock säga att jag gillar att plugga med klassisarna, borde göra de oftare kanske. Sen fick min stackars pappa stå ut med min oförstående hjärna kombinerat med min otålighet när han försökte hjälpa mig. Nu, 00:30 en fredagskväll, har jag förstått typ hur jag ska bära mig åt när jag så småningom ska räkna ut uppgiften på riktigt. Tur att jag inte har något annat för mig alls då, utan bara vill sitta och räkna krafter jämt helst. Usch! Nu ligger jag i alla fall och ska sova i min systers lägenhet. Åkte ner hela vägen hit, Malmö, nu på kvällen för att åka tillbaka hem imorgon förmiddag. Värt. Men man får ju se en del av landet iaf! Dock var det så mörkt att man bara såg lampor, och de e ganska lika längst hela E6 faktiskt. Natti!


In a mile you'll be feeling fine

2013-09-26 ☮ 18:34:00


När man tappat tiden och hällt kaffe över hela sig. I sånna lägen undrar man varför man någonsin tyckte att man skulle utbilda sig. Är väl inget fel på mitt caféjobb? Där är dessutom kaffet gratis. De spelar mig ingen roll hur mycket bilen ökade och vad friktionen blir, eller vad alfa blir om beta är lika med x. Sen de här med allt man alltid är lite efter och alltid har massa att göra. För en stund sen satt två tjejer bredvid mig och jag vet att man inte ska tjuvlyssna men en hade precis börjat på musikprogrammet på LM! Lite lätt avundsjuk. För när man tänker efter så va skolan ganska behaglig då. Inte som nu när man haft föreläsning i fyra timmar och typ fattat kanske fem minuter. Efter skolan åkte jag till espresso house och har suttit här sen dess. Börjar bli hungrig, trött och dessutom har jag ont i sittknölarna, men har massa kvar att göra. Får väl köpa med mig lite föda, släpa mig hemåt och slå mig ner vid skrivbordet där och fortsätta. De är ju ändå fredag imon! 

Wake me up when it's all over

2013-09-26 ☮ 09:45:00
Just nu (haha). Tandläkaren. Och jag är verkligen lite rädd. Väldigt längesedan nu, och jag har inte gjort riktigt som dom sa med tandtråd och dylikt. Inte direkt värt att ljuga och säga "ajjemensan, varje morgon och varje kväll" för dom ser ju rätt igenom de. Samma sak vad de gäller alkohol och de här med att man inte ska öppna kapsyler med tänderna, jag vet de men man har alltid med sig dom och spiller man så spiller man in i munnen. Tungt är det. Konstigt ändå att man inte vänjer sig. Jag skyller på att jag haft så många olika och att de är skrämmande att ansiktena inte är bekanta. Ren lögn iof. 

Don't really know how I got here

2013-09-25 ☮ 22:54:00
 


Asså många appar. Min nya favorit är en där man kan göra så att bara en del bilden är i färg. Så roligt! Då idag har jag bara lekt med denna App. Nej de hade ju faktiskt varit lite sorgligt om de va sant, har faktiskt gjort lite fler saker, typ i alla fall. Jag vaknade hos Noah, rolig färd dit förresten. Springer som vanligt till vagnen, missar den, för att sedan komma på att jag faktiskt kan ta vagnen åt andra hållet och precis hinna med samma buss. Hoppar på denna vagn och åker ca 200 meter, strömavbrott. Mysbelysning på vagnen. Låter kanske trevligt, men inte när man sitter själv bredvid en kyrkogård. Där stod vi i ungefär 10 minuter innan vi får reda på att vi kan åka vidare mot ändhållplatsen (YEY!) men de kommer ta dubbelt så lång tid... Givet då att jag missar vagnen, får stå ute och frysa för att sedan krypa ner bredvid en sjuk Noah med mina nerkylda ben. Kanske inte så roligt, men i alla fall en historia. Hur som helst så vaknade jag upp hos Noah, hade en mysig morgon innan jag åkte till stan för att laga min telefon. Eftersom jag inte ville bara långt ifrån den satte jag mig sen på Condeco och pluggade. Efter två timmar kom Hanna förbi, skulle hämta sin plånbok, men blev sittande. Ytterligare en stund senare kom Noah förbi och vi tre satt kvar tills vi fick ont i sittknölarna. Någonstans däremellan hämtas även min telefon igen, och den är så fin! Nu sitter jag och funderar över om jag är ensam hemma eller föräldrarna kommer hem. Oklart.
 

I'm talking loud, not saying much

2013-09-24 ☮ 11:29:00


Efter en boost yourself dryck. En så himla bra dag ändå. Går bara runt och är glad hela tiden. Något jag lätt kan vänja mig vid. Inte ens de faktum att hela framsidan på min telefon är trasig och de tar tydligen förjävla lång tid att laga (typ fyra timmar, men ändå) kan få mig på dåligt humör. Ganska kul egentligen hur den gick sönder, höll telefonen i handen och så ringde Julia. Jag som då inte va beredd blev chockad och släppte därför telefonen i marken. Inte att rekommendera precis. Den som tycker de är jobbigast är nog pappa. "Du fixar de imon, punkt." Va allt han sa. lite känslig nör de gäller mig och telefoner... Men vad gör de, jag har ny fin iPad, min väska kommer när som helst och jag och Noah är numera tillsammans. Tycker de e fint att jag nämner alla tre i samma mening. Fast jag tröttnar ju på väskor efter ett halv år, i alla fall om man ska tro min köra mor. Kanske ligger något i de, men de kommer jag aldrig erkänna högt. 

I won't let you close enough to hurt me

2013-09-23 ☮ 13:20:00


De är något jag har mycket problem med. Att på riktigt släppa in människor i mitt liv. De finns alltid en lite röst som säger att alla som vill lära känna mig har en liten hidden agenda. Allting ska alltid vara så komplicerat att man börjar undra om de är värt de. De är jobbigt att sitta och vänta, inte veta, men samtidigt inte kunna göra något åt de. Pride. Verkar vara de viktigaste i de flestas liv. Inte hur vi själva mår eller hur de vi gör påverkar de runt omkring oss, utan hur andra ser oss. Viktigt att aldrig visa sig svag. Varför ska de vara så? Man kan inte helt och hållet lita på någon som inte kan visa alla sina sidor för än. Jag blir ju bara arg. De är min respons på de mesta tydligen, när jag är ledsen, trött, sjuk, stressad osv. Underbart är det. Ibland vet jag inte ens själv vad som är fel när jag är arg men jag önskar att du brydde dig tillräckligt för att ta reda på de. Jag ber inte om ursäkt för att folk ska bli glada. Säger bara förlåt när jag gjort något fel. Och jag menar de varje gång. 
 

RSS 2.0